torsdag 31 maj 2012

Hirschsprungska samlingarna, Karen Blixen-muséet och Lousiana - på en dag.

Som jag har berättat tidigare, så har vi en vän på besök den här veckan. Idag har vi gjort en rundtur till olika muséer i Danmark.

När vi kört över bron till Köpenhamn letade vi oss till Hirschsprungska palatset och fick se väldigt många vackra tavlor av Skagenmålarna. Där fanns inlånade konstverk och man njuter och förstummas över de skickligt målade tavlorna.
Till all lycka var det just idag gratis inträde, av någon anledning som vi inte förstod. Annars brukar det kosta runt 100 Dkr.
Tog tyvärr ingen bild utifrån. Inne får man säkert inte fotografera.

Därefter åkte vi kustvägen vidare till Karen Blixens danska hem, Rungstedlund, som numera är muséum.
Det var en mycket positiv upplevelse!

När vi kom fram var vi hungriga, så det trivsamma caféet blev första anhalt. Vår lunch bestod av en god, fräsch och rikligt pålagd smörgås, som gott och väl räckte som en måltid.

Sedan gick vi runt och tittade på fotografierna, som skildrade hennes liv, både i barndomshemmet och i Afrika.
Efter en stund var det en visning av delar av det vackra hemmet.
Det kändes väldigt levande och var bevarat som på författarinnans egen tid.
Något som bidrog till känslan av ett levande hem, var de helt fantastiska blomsteruppsättningarna i varje rum. De var skapade av vilda blommor och blommor från gårdens trädgård, med verkligt konstnärlig skicklighet.
Tyvärr fick man inte fotografera - inte ens de oerhört vackra blomsterarrangemangen.
Här är huset, där hon bodde fram till sin död 1962. Hon ligger begravd under ett bokträd, i parken ovanför huset.

Därefter fortsatte vår resa upp till muséet Louisiana, som visar mestadels modern konst.
Det var mitt tredje besök där och för tredje gången kände jag åter, att det här förstår jag mig inte på.
Det känns för mig som Kejsarens nya kläder!

Förutom den trevliga och vackra samlingen av föremål från Amerika, före européernas anskomst, så var nog den här utsikten mot Öresund bland det vackraste jag fann där...

På hemvägen gjorde vi en liten sväng till bostadsområdet Jakriborg i Hjärup, som är uppbyggt i stil som en medeltida stad med vissa gator och gränder, som är vindlande och smala, likt de små gator, som finns kvar i de gamla skånska stadskärnorna.
Är faktiskt imponerad av Staffanstorps kommun, som medverkat till, att två vackra bostadsområden i gammal stil har kunnat uppföras.




söndag 27 maj 2012

Pimpernöt, Staphylea pinnata och de första rosorna

Har varit hundvakt ett par dagar och då får man göra små rundturer, som man inte gör i vanliga fall.

Vid en sådan runda fick jag stå och vänta, medan hundarna läste av "Hundarnas morgontidning"!
Då föll min blick på en ovanlig och väldigt vacker buske med långa vita blomklasar.  Den stod ute i vårt gamla trädgårdsland - Räddningslandet. Vad var det?
Det landet är numera fullt av sly, brännässlor och annat ogräs. Det används  inte längre, annat än till att bli rum för nödplanteringar. Det brukar inträffa ibland, när jag handlat något, som jag egentligen inte behöver och framför allt inte har någon plats till.

Det är bara det, att jag absolut inte kan minnas att jag planterat någon sådan buske. Kände inte igen den alls och  visste inte vad det var. Kunde jag verkligen ha köpt den?
Emellertid insåg jag att det var osannolikt att någon annan planterat en vacker och ovanlig buske på vår mark, så det måste alltså ändå vara jag...

Skickade en fråga till Allt om trädgårds forum och där finns verkligen all kunskap samlad!
Fia med bloggen "En trädgårdsälskares betraktelser" visste minsann svaret!
Då började ett svagt minne segla upp i den grå massan under håret. Köpte förmodligen den, när en plantskola i Dalby la ner för några år sedan och planterade den tillfälligt här ute.
Det är en Pimpernöt, 'Staphylea Pinnata'.


Den får visst till hösten uppblåsta blåsor med en liten nöt i.

Tycker inte ni också, att den vackra busken förtjänar en plats, där man ser den ordentligt?! Den lär också dofta gott, men det kunde jag inte avgöra, för nässlorna vaktade busken
Håller just nu på att söka fakta om, hur hög den kan bli som mest. Det måste få avgöra dess kommande plats.
Nu vill jag inte röra den, så det blir troligtvis till senhösten.

Idag har två av mina rosor börjat veckla ut sina första blommor. Det är Rosa Majalis, 'Foecundissima' och Poppius, som båda nuddade målsnöret på samma gång.

Här är Poppius i starkt solljus.

lördag 26 maj 2012

Tulipa 'Blue Wow' och Takbyte, del 2.

Det är svårt att hinna blogga och läsa bloggar nu!
Det fullkomligt exploderar i trädgården och jag har en del saker kvar, som brådskar. Dessutom får jag en vän på besök en vecka framåt. Det betyder litet utflykter och andra trevligheter.

Den här tulpanen fick jag väldigt sent i höstas och slängde ner den, där det fanns plats.
Det blev tyvärr inte en plats, som var värdig den stiliga fyllda tulpanen 'Blue Wow', men jag vill gärna visa den så ni får se så vacker den är!


Fortsätter här med andra delen av takbytet, som vi gjorde 2008 . Första delen finns här.
Nu började samma procedur med södersidan av taket.  Regn och åska hängde i luften hela tiden, så vi fick gardera med stora presenningar och öppna bara bitvis.




Vis av erfarenheten från taket på Undantaget, så valde vi denna gång luftningsventiler med nät i metall. De i plast, som vi har på Undantagstaket, bet mössen sönder första vintern! Sedan var det fritt tillträde till isoleringen mot taket.

Innan taket kunde slutföras måste skorstenen från köksspisen upp genom yttertaket. Den valde vi, att inte mura om med tegel hela vägen, utan det fick bli en modulskorsten. 

Precis under taket byggdes en platå ut med hjälp av en gjuten och armerad betongplatta i lagom storlek.
På den kunde sedan skorstenen muras på gammalt vis.
Det som syns utifrån, murades med ett gammalt handslaget tegel, som vi redan hade liggande.
 
 Modellen med kragar är taget från den gamla skorstenen. 
Sedan slutputsades alltihop med ett hydraliskt bruk.

Fortsättning följer...

tisdag 22 maj 2012

'American Pillar' och 'Summer Snow' - ett oskiljaktigt par

På hösten 2006 planterades en klätterros, som heter ''American Pillar', invid en av de döda almarna utanför muren. Den döda trädstammen skulle nu få en ny uppgift,  som klätterstöd till rosen.

Samtidigt planterades en annan klätterros, 'Felicite et  Perpetue' med avsikten att den skulle få ligga ner längs naturstensmuren.

Våren 2007 blommade de första blommorna på American Pillar, rätt nära marken och nya skott började skjuta i höjden.
Så här dags kom idén, att även plantera en klematis 'Summer Snow' vid samma träd. Vi fäste därför ett hönsnät runt stammen en bra bit uppåt, för att klematisen skulle ha något att klättra i.

Blommorna har en mycket kraftig rosa färg med ett vitt öga runt den gula ståndarkransen.

I juli 2008 kom rätt många blommor, men fortfarande bara på de gamla grenarna närmast marken.

Nu började både rosen och klematisen få litet höjd. Rosen kunde förstås inte hänga med den starkväxande 'Summer Snow', men den var på väg uppåt med nya skott.
Den andra klätterrosen, 'Felicite et Perptué', som är den vita rosen i förgrunden, hade börjat blomma, även om det inte var något överdåd. Den hade i varje fall ingen större lust att ligga på stenmuren, utan spred grenar åt alla håll.

Sommaren 2009 hade fjolårsskotten hunnit långt upp, faktiskt över Summer Snow och nu fick den blombara skott även i toppen. Bilden är tagen på kvällen  och med litet störande motljus.

Vintern 2009/2010 blev svår för rosor. Många förtvivlade trädgårdsägare berättade på rosforumen om  bortfrusna rosor, därför var vi verkligen lyckliga över att våra klätterrosor hade klarat sig nästan oskadda.

På sommaren 2010 var den riktigt pampig.

Här ser man att även 'Felicité et Perpetué' har blommor längs grenarna - men hon vill inte lägga dem på muren!

Det  här var rosens hittills bästa blomning, för sedan kom nästa svåra vinter 2010/2011.
Den här gången fick även våra klätterrosor känna av Kung Bores makt. Många av dem frös ner, ända till marknivå. American Pillar klarade sig från total nerfrysning, men det var visst endast en gren som överlevde.
Blomningen blev förstås därefter. Det blev bara ett fåtal blommor sommaren 2011.

Den senaste vintern har varit snällare, så nu är det bara att hoppas, att förra sommaren innebar en hel del nya skott. Det är faktiskt inte så lätt att se nya skott inne i det virrvarr, som 'Summer Snow' ställer upp med.

Summer Snow skulle nog behöva klippas ner och få starta med nya fräscha grenar. Fast jag vet sannerligen  inte, hur jag ska kunna klippa den, utan att skada American Pillar. Det får nog vänta ett tag till.
Parbildningen med klematisen har i varje fall inneburit att rosen aldrig har behövt bindas upp. Det har klematisen skött om åt oss. De är som sagt ett oskiljaktigt par!

söndag 20 maj 2012

Bilder från gamla Vomb

Maken bodde under många år i vår grannby Vomb. När han på 1980-talet skulle renovera det gamla huset, som han bodde i, så började han intressera sig för hur husen i byn hade sett ut förr. Han ville renovera så tidsenligt som möjligt.

På  olika sätt fick han tag i offentliga bilder därifrån. Byn hade nämligen runt år 1930, som en typisk gammal skånsk by, genom Folklivsarkivet i Lund  blivit relativt väl dokumenterad av bland andra Ingemar Ingers.

Bilderna gav en god känsla för hur husen hade sett ut, men många av husen kunde Christer inte identifiera. Han besökte därför de gamla i byn och visade bilderna för att få hjälp.
Då plockade de också fram sina gamla privata bilder, som Christer fick låna och göra diabilder av. Likaså gjorde han diabilder av gårdsarkivet från Lund.
Det blev en rejäl mängd bilder från byn - både med hus och invånare.

Christer ombads, så småningom, att visa alla bilderna för folket i byn.
Det var en stor samling människor som bevistade den första diabildsvisningen i forna fattighuset, som  numera blivit hembygdsgård.
Det blev väldigt uppskattat med alla privata bilder, som de andra byborna ju inte hade sett. Man kände igen folk och man berättade massor av historier kring dem.

Därefter har Vombs byalag återkommit med önskan om repris av bildvisningen vid ett antal tillfällen. Igår var det återigen en sådan visning och än en gång blev det fullsatt i salen.

Genom att byn är belägen på mycket mager mark, så hörde den inte till de välbärgade byarna, vilket man kan se på bilderna. Det var många gånger svårt att få mat på bordet och de flesta odlade sin potatis "ända fram till yttertrappan".

Här står husmannen Nils Öst framför sitt hus. Året är 1930.



Så här såg det ut inne hos Nils Öst.
Hans bädd, "kakelonsbänken", fanns bredvid sättugnen, som värmde "stuan".
Här står systrarna Katrina och Ingar utanför sitt hem.
Kvinnornas klädsel innehöll alltid kjol eller klänning och förkläde.

I samma hus bodde tidigare Kerstina "Kitta" Mårtensson, som sitter här. Vid noggrannare studie av bilden, ser man att klädseln luras litet. Hon är nog inte så gammal, som man först får intryck av.


 Här ligger tre husmanshus i rad. Varje hushåll - häsche - hade sin egen skorsten, så man får anta att här fanns fem familjer i den här raden.
Nästa bild visar vad som fanns kvar, av det  som en gång varit en fyrlängad arrendegård. Gården och platsen har kallats 48:an, ända in i nutid. Huset är sedan länge rivet.

Gården miste det mesta av sin arrendemark vid enskiftet 1822, där Öveds kloster, som ägde all mark, bestämde sig för att göra några få storjordbruk. 
De gårdar, som miste sin mark, hade då ingen användning för stall och logar, så de revs efterhand.
Storjordbruken behövde  arbetskraft och dessa lantarbetare bodde i de här husmanshusen.

I 48:an har bland andra de två yngre barnen på bilden vuxit upp. Den lilla ljushåriga flickan i lackskorna heter Helga.  Bilden togs 1930. Den äldre flickan var en kusin till de två små syskonen. 
Helga lever ännu och deltog i gårdagens bildvisning. Hennes minne är klart och hon kan fortfarande berätta medryckande om händelser från den tiden.

lördag 19 maj 2012

Dagsfärska trädgårdsbilder med tulpaner, klematis och svavelpion

Det är verkligen bråda tider i trädgården nu.
Dagarna fylls av rensning och rensning och åter rensning. Kirskål, maskrosor och stjärngräs tar verkligen för sig!
Under förmiddagen jobbade jag några timmar i trädgården.

Ibland behöver man räta på ryggen och då blir det en liten vandring med kameran.

Idag fick jag en riktigt glad överraskning - min nya svavelpion, alltså en 'Paeonia Mlokosewitschii', började blomma.
Den inköptes billigt förra våren, som en liten fröplanta, på Trädgårdsamatörernas plantmarknad på Alnarp .
Precis på väg därifrån efter köpet, frågade jag säljaren:
Är det säkert att den är gul? Svaret var, att det var säkert, att den knappast var gul!
Nåja, den var billig i inköp och redan betald, så det fick bli som det blev.

Just idag slog den första knoppen ut till hälften och ...
... den är riktigt vackert gul. Faktiskt litet mera gul, än vad bilden ger rättvisa till. Och vackrare gul än min gamla svavelpion, som inte mår bra utan har piongråmögel och blomstrejkar i år.
 Fem blommor blir det på den nya, om alla slår ut.

Det är verkligen tulpanernas tid nu. Överallt blommar tulpangrupper. Den rosa med vita kanter heter 'Ballade'. Det är en av mina favoriter, som är planterad på många ställen.
Grenen, som sticker in i bilden hör till vårt äppelträd Eldrött Duväpple, som jag berättade om häromdagen.

Så här såg det ut idag. Det finns blommor hela vägen upp, men de syns dåligt mot himlen.

 Den vita tulpanen är 'Tulipa Purissima'

Den här trädgården har den sandiga jordmån, som gör att fröplantor trivs utmärkt och slår sig ner överallt, så rabatterna är alltid ganska röriga. 
Just nu är det gullvivor och förgätmigej, som kommer i massor - gärna ute i kanten av gången eller mitt inne i en pion eller iris! Ibland kan man undra, om de förstår, att de är svåra att rensa bort, när de tar skydd av sådana grannar?!

Vore jag den organisationsmänniska, som man kunde önska, så vore förstås allt som växer på fel ställe bortrensat, men det är verkligen svårt att ta bort sådana här växter, hur som helst.
Dessutom ömmar maken speciellt för gullvivor och vill ha dem i hela trädgården.

Ibland kommer även dubbla gullvivor  - House in house - som de kallas i England. De är så pampiga!
Man ser uppbyggnaden bra invid mosstussen mitt i bilden.

De två alpklematisar, som flyttades för en tid sedan, har börjat blomma. 
Den första är fd 'Cyanea', som flyttades inväxt i sin strängkorg. Den heter visst numera 'Blue Tapers'.

Den andra är' Violet Purple', som vi fäste upp mot ett befintligt klätterstöd.
Ingen av dem kommer riktigt till sin rätt efter flyttningen. De ser rätt risiga ut, så när de blommar färdigt, ska de klippas ner. Då får de skjuta nytt och anpassa sig efter den nya växtplatsen.

Den här kronklematisen, som heter 'Rosy O´Grady', huserar i  rosbusken 'Aïcha'. Det är en väldigt söt klematis, som först i år satt igång en riktig blomning. Nu fyller den upp hela busken med sina ljuva blommor.



Eftermiddagen ägnades åt något helt annat, men det kommer jag troligen att berätta om i morgon!

Lägga om taket på boningshuset

Det här inlägget är en återblick på en ganska jobbig period, när vi skulle lägga om taket på vårt boningshus.

Från första början har vår gård säkerligen haft stråtak på alla husen. Det som tyder på det, är att vi hittat rester av de vidjor, som användes när man band stråtaken. Dessutom var halm det vanliga takmaterialet, vid den tiden när gården byggdes.
Någon gång har stråtaken bytts till robustare tak. I det här fallet till ett undertak av spån och sedan tegelpannor.

När vi flyttade hit, var det gamla takteglet hårt slitet. Många pannor var väldigt tunna och det släppte nya flisor ideligen. Vi skulle alltså bli tvungna att lägga nytt yttertak

Då vi tycker att enkupiga pannor är vackra, så bestämde vi oss för att försöka få tag i det.
På en ödegård, som var nästan helt ihoprasad, såg vi  enkupiga takpannor, som fortfarande verkade vara i utmärkt skick. De borde alltså vara av god kvalitet. På baksidan stod det Börringe tegelbruk.

Vi tog kontakt med ägaren till ödegården, men denne hade eget behov av pannorna. Vi letade vidare i annonser och åkte och hämtade större och mindre partier. Så småningom hade vi lyckats få ihop pannor till hela taket på boningshuset.

Det var ett ansvarsfullt ögonblick när de första pannorna togs ner. Nu fanns ingen återvändo!
På kvällen var det bakre takfallet tömt på tegel och spåntakets rivning var påbörjad.


Det tog inte så lång tid att riva, men oj, så mycket efterarbete det blev.

Det var skönt, att vi hade vår gamla traktor. Takresterna samlades i skopan och kördes till en hög, att bränna ute på ängen.

Takstolarna byggdes på, för att den tunnare råsponten skulle komma på samma höjd som spåntaket hade haft.. Vi ville utnyttja den extra höjden för att få en tjockare isolering under taket.
Katten Bull var som vanligt hantlangare. ;-)

 I det här skedet såg det så pyttelitet ut uppe på vinden. Skulle det det verkligen bli några bra rum här? Hanabanden satt för lågt och måste höjas. Sidostöttorna måste också flyttas ut.

Till slut var alla takstolar påbyggda och förstärkta och det var dags för råsponten.

En kolossalt varm dag för takarbete, + 28°C, men det hjälptes inte. Det brådskade med råsponten, för vädertjänsten hotade med ett kommande regnväder, om ett dygn.


Ovanpå råsponten lades takpapp. Nu var den takhalvan skyddad mot regn. 

Nästa dag flyttade jobbet över till främre takfallet. Teglet skickades ner i en ränna till en skottkärra fylld med sand.



Nu var jag ganska orolig för alla mina växter. Kunde föreställa mig, hur de täcktes av spån och smuts från rivningen. För att skydda dem, spände vi därför upp en stor presenning.

Det digra jobbet med att städa bort resterna från baksidan av huset, hade fått oss att tänka ut, att vi skulle använda traktorn och lasta direkt i skopan. Det borde vi ha kommit på förut! Det gick hur galant som helst!
Taket sågades upp i bitar - med tigersågen, som var tämligen okänslig för spikar - och när skopan var full, så körde Christer iväg med skräpet till eldningsplatsen.

Eftersom det hade regnat litet under natten, så var gräset vått och vi bestämde oss för att börja elda. Vi hade gjort två olika högar, för att inte få en alltför stor brasa.
Vi förberedde flera baljor med vatten och kunde också spruta med en trädgårdslang, ifall elden skulle ge sig utanför högen.
Vi bytte dessutom av varandra, med att sitta brandvakt hela dagen lång.

När den första brasan bara var en liten rest, så lämnade vi den en stund, med tanken att det inte längre var någon fara.
Det hade börjat blåsa upp litet, så vi bestämde oss för att vänta med nästa hög. Vi gick fram på gården för att planera vidare. Det skulle vi inte ha gjort!

Efter en stund började jag höra ett konstigt knaster från baksidan och gick för att se, vad det var.
När jag kom dit, blev jag helt förskräckt!
Det som hänt, var att blåsten hade tagit i och den lilla brasan, som vi hade bedömde som nästan utbrunnen, hade kastat lågor ut i gräset. Snart hade elden hunnit fram till den andra högen och både den och det omgivande fjolårsgräset brann för fullt. Jag föreställde mig genast hur det skulle bli en "präriebrand" i det torra gräset, ner till stugorna vid ån och kanske ännu längre bort...
 Som tur var hade vi ju rustat oss för brandsläckning, men det blev en stund, som vi inte glömmer så lätt!

Fortsättning följer...